Frukostdisken ligger utspridd lite varstans i rummet. Halvdruckna koppar med blaskigt te och skålar med intorkad gröt. I köket står kastrullen och väntar på att bli svuren åt. Det värsta av allt är ändå högen på diskbänken - kastruller, stekpannor, bestick och tallrikar på hög. Berg av disk, som inte ens är min. Men vad kan man göra åt sånt annat än att knyta näven i fickan och spotta i motvind.
Det blåser en storm över Moulsecoomb, men det är ingen glädje i den. Det är ingen Samba i April dansandes över Jätten Jorm. Det är en kallt klibbande, fuktigt isande känslostorm av obehag. Det är förvånande hur mycket man låter vädret styra över sitt humör. Hade det varit skinande sol och en lätt bris hade livet varit underbart just nu. Inte konstigt att Storbritannien varit en så stor kollonialmakt; alla vill ju härifrån.
Alla utom vi dumma svenskar som fortfarande glorifierar de engelska storhetsdagarna under under 1900-talets senare hälft. Att något som en gång i tiden var ett modemecka kan ha blivit så nedgånget och white trash är helt sannslöst. Förr klädde sig faktiskt till och med arbetarklassen/underklassen provoserande snyggt. Man kan till och med sträcka sig så långt som att påstå att det var arbetarklassen/underklassen som skapade trenderna. I arbetarstäderna blomstrade subkulturerna upp och tog över världen. Nu springer tonåringarna runt i mjukisbyxor, guldlänkar, luvtröjor, ringar i ögonbrynen och joggingskor. Om inte det är degenerering så vet jag inte.
Det blåser en storm över Moulsecoomb, men det är ingen glädje i den. Det är ingen Samba i April dansandes över Jätten Jorm. Det är en kallt klibbande, fuktigt isande känslostorm av obehag. Det är förvånande hur mycket man låter vädret styra över sitt humör. Hade det varit skinande sol och en lätt bris hade livet varit underbart just nu. Inte konstigt att Storbritannien varit en så stor kollonialmakt; alla vill ju härifrån.
Alla utom vi dumma svenskar som fortfarande glorifierar de engelska storhetsdagarna under under 1900-talets senare hälft. Att något som en gång i tiden var ett modemecka kan ha blivit så nedgånget och white trash är helt sannslöst. Förr klädde sig faktiskt till och med arbetarklassen/underklassen provoserande snyggt. Man kan till och med sträcka sig så långt som att påstå att det var arbetarklassen/underklassen som skapade trenderna. I arbetarstäderna blomstrade subkulturerna upp och tog över världen. Nu springer tonåringarna runt i mjukisbyxor, guldlänkar, luvtröjor, ringar i ögonbrynen och joggingskor. Om inte det är degenerering så vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar