För några dagar sedan sappade jag in mig på “Stjärnorna på slottet” - ett program jag uppskattar tack vare den populärkulturellt historiska touchen. Det var Arja Saijonmaas dag och den gick i någon form av finsk-grekisk anda. Under hela programserien har det förvånat mig hur töntigt mänskliga deltagarna är. Dessa pompöst stora, mer eller mindre erkända artister beter sig precis som de sommarlovsrusiga, föräldrafria ungdomar de en gång har varit. Steriotyp efter steriotyp radas upp, precis som en femtioårsskiva eller midsommarfest när barnen gått och lagt sig.
Jag blir jublande glad av att se dessa åldrande hjältar omvandlas till lyckligt tjutande, bekymmerslösa barn. Man får nästan för sig att Trolleholms slott ligger vid ungdomens källa. Divaroller och matchomentalitet förvandlas till tioåringens förtjusning över att få testa mammas läppstift eller pappas rakvatten. Medelålders män, femtioplusare, springer runt likt högstadiepojkar i ett omklädningsrum. De snärtade aldrig varandra med handuken men Magnus Härenstams kommentar “Den är liten som en hissknapp” till en isbadad Peter Stormare kvalar nog in på listan över de mest pubertala utalanden i Public Sevice 2008.
Jag blir jublande glad av att se dessa åldrande hjältar omvandlas till lyckligt tjutande, bekymmerslösa barn. Man får nästan för sig att Trolleholms slott ligger vid ungdomens källa. Divaroller och matchomentalitet förvandlas till tioåringens förtjusning över att få testa mammas läppstift eller pappas rakvatten. Medelålders män, femtioplusare, springer runt likt högstadiepojkar i ett omklädningsrum. De snärtade aldrig varandra med handuken men Magnus Härenstams kommentar “Den är liten som en hissknapp” till en isbadad Peter Stormare kvalar nog in på listan över de mest pubertala utalanden i Public Sevice 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar