Avsky din näste

Jag fyllekäkade inte inatt. Är det bra sak eller dålig sak? Och undra vad det betyder…
När jag stod vid det menlöst surrande elskåpet i Hagas epicentrum och rökte en Lucky Strike Silver slog det mig hur pinsamt exhibitionistiskt jag framställer mig själv. Jag fimpade och gick hem för att läsa Kung Oidipus. Här sitter jag nu. Och jag vet att jag sagt det förut men det är så mycket lättare att orera ut hur missanpassad och felbehandlad man är och hur vämjeligt prosaisk existensen ter sig. Dessutom är det så mycket annat som drar: en CD-rea bland annat.
Veckans enda ljusglimt får väl symboliseras av den lockande törstsläckare som nalkas i och med eftermiddagens vita snönejders övergång i mörkt hotande söndagskväll. Förhoppningsvis omvandlas bakisyrseln i ny rusning och man kan förlåta tiden och dess gång under de knappa timmar av rekreation Kings Head kan erbjuda.

Nu måste jag verkligen förvilla mig i lyrikanalysen och diktkonstens dunkla rum.