Idag ska jag vara produktiv, det är så mycket jag vill hinna med. Jag ska laga skor, skaffa bankkort, posta CSN-brev, kanske träna och så vill jag gå och se nån härlig rulle på bio och vardagslyxa till det. Jag ställde klockan på fem i sju. Och ändå sitter jag här framför datorn i morgonrocken och MSN-chattar med Julia (som nu är i Thailand). Det enda jag åstadkommit hittills är några få rader på morgontidningens tvådagarskryss.
Jag vill ju ha flärd och glans och kullerbyttor och champagne. Men inget sånt för Linus. Jag sitter kvar här med min tafatthet, beslutsångest och handlingsförlamning. Jag tycks inte vara skapt för att verkställa alla tusentals avgörande beslut jag fattar. Hela min fysionomi är ett enda stort antiklimax. Inte heller är jag blyg för att slänga mig med stora ord och slagkraftiga uttryck som innerst inne inte betyder ett skit. Men det dämpar mitt missnöje en smula.
Fast likförbannat är jag fastcementerad i min obekväma stol i mitt alltför trånga rum med min miljonprojektsutsikt och snöiga bakgård.
Det jag kan glädja mig åt är att min förkylning släppt och att jag inte längre har något svepsjäl att skippa träning. Motion är A och O i ett sunt leverne. Därefter följer frukost – jag åt en skål lättyoghurt och en kanna kaffe. Nu har jag ont i magen och inbillar mig sura uppstötningar. Det blir nog bättre om jag borstar tänderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar