och alldeles utanför flyger hela livet förbi

Ibland ter sig livet inte riktigt som man vill. Inte för att det på något sätt enbart är negativt. Det finns tillfällen jag kan tycka det är skönt med lite omväxling mittibland all stelnad vana. Tyvärr är fallet inte så idag. Det är något visst med tisdagar, som gör att all inspiration dunstar upp som freon och fräter sönder den gnutta sfär av hopp. Det är så lätt att strunta i att plugga, speciellt när det finns så mycket roligare saker runtomkring en. Tillexempel en dator med ordbehandlingsprogram och mailfunktion, en TV med kabelkanaler, morgontidningens kultursidor, Program 1 i Sveriges Radio, och allt annat som inte har direkt anknytning till metrik. Ytterligare ett problem är att mina böcker, som jag beställde förra veckan, inte anlänt än. Alltså måste jag kånka iväg till Universitetsbiblioteket med väskan full av anteckningar. I och för sig kan det vara bra att komma bort härifrån så att jag blir tvungen att koncentrera mig. Men det tar emot.

Annika Lantz gnäller i radio. Det är en tjej med många komplex. Jag har en vän med lillebrorskomplex. Det är intressant att observera. Förvisso är hans liv inte så spännande, men det är fruktansvärt fascinerande hur han gång på gång försöker leva upp till de förväntningar han själv skapat och som han tror ställs inför. Ibland blir man lite bedrövad av att se hans misslyckade försök till att åkalla uppmärksamhet. Men han är snäll.

Innan jag satte mig framför datorn duschade jag. Nu är håret blött och jag fryser lite. Mitt rum har inte så bra isolering verkar det som. Jag borde nog sätta på mig kläder inom det närmsta, och snarats bege mig iväg till studiesalarna på Humanisten.
Hoppas jag stöter på någon trevlig person på vägen.