En dag som alla andra

Om jag ska vara riktigt ärlig sitter jag faktiskt och dricker rödvin till tonerna av The Velvet Underground, mitt på blanka eftermiddagen – tanken var att det skulle göra mig trött så jag kunde ta en s.k. power nap innan kvällens äventyr, men jag blev tyvärr bara piggare – fast det är ju inte varje dag man fyller 20. Det kan tyckas lite smått sorgligt att man placerar sig framför datorn en dag som denna, men det är långt kvar tills folk börjar anlända och jag har inte så mycket kvar att förbereda.
Annars känns det ganska mycket som man kunnat tänka sig. Jag hängde på låset till bolaget, där Joanna mötte upp mig. När jag skulle pröjsa sa till och med expediten grattis. Det var en smal och proper man i yngre medelåldern som hade ett väldigt snällt och behagligt leende.

När min mormor ringde förut blev jag nästan tårögd. Först sjöng hon och sen deklarerade hon klarögt att hon kände sig lite ensam där borta i mörka Småland. Hon är så gammal. Och vis.
I övrigt har jag stött på otroligt mycket människor idag: Först Felix och Malin, och sen dög Josefin och Camilla upp mitt bland Masthuggstorgets snövallar och grus. De irrade runt och skulle fika. Jag gick hem till mig och värmde pasta och hällde upp ett glas vino tinto. Precis som det ska vara.
Det kanske inte verkar som så väldigt många personer, men för mig var det det. Jag blev näst intill yr, jag är inte van vid att ha så mycket folk omkring mig.

Jens och Bästis (Saida) skickade ett grattis-SMS. Jag är oerhört rörd över att de kom ihåg. Jag som trodde de glömt mig för alltid, där nere i Frankrike bland alla baguetter och rebeller.
Jag slås fortfarande med häpnad över Bloc Party och deras oerhörda storhet. Fan va genuint arg Kele Okereke är.
Nu börjar jag bli pömsig. Ska nog läsa lite i Mangrove Squezze.

Annars?