Kaffe i all ära, men för stunden dricker jag faktiskt te. Rött te, Camilla! Frukosten bestod av två mackor Pågens osötade Kronelle; en med leverpastej, en med nötrulle, grevéost och ett salladsblad. Till det en kopp kaffe. Innan jag gick till Humanisten tog jag en kopp kaffe till. Vid tvåtiden åt jag ett äpple, vid tre kycklingsallad. Och sen en Lucky Strike. Jag hade tänkt ta en sväng förbi Tropic Sun, men Robin bejla ut. Det får bli imorgon istället. Så jag kan ju fokusera på mina anteckningar och på skanderingen.
Den rosalila skymningen ackompanjeras av Sundströms spruckna stämma, när den etsar sig fast i Brf. Masthuggets grånande plåtfasader. Hela kvarteret skiner av scenografiskt vemodiga librettons ensamma människor, vandrandes från gård till gård. Jag har kommit hem tidigare än brukligt, men det gör inte tillvaron mindre trivial. Det är annars det som konstaterar mitt vara för närvarande.
”Esse est interpretari” som hermeneutikerna skulle sagt.
Det är väl tanken som räknas ändå, när jag rensade mapparna ”Tidigare” ”Temporary Inetrenet Files”, tog bort alla cookies och körde F-Secures Anti-Spyware. När jag nu satte mig vid datorn kom jag inte ihåg en enda adress. Är det ironi, dubbelironi eller trippelironi?
Det hektiska levernet gör mig disträ och flegmatisk.
Jag måste ladda min iPod.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar