Frukost framför ”Godmorgon Sverige”, tofflor och nybryggt kaffe. Gryningsljuset smälter bort nattfrosten från plåttaken, jag äter min förspillda svampomelett och rostbrödet med svart tapende och Mauro Scocco pratar om att vara pappa. Tankar om livets narrande enkelhet surrar i mott huvud då jag byter kanal. Gärna lite bakis, tittandes på ett TV-program som ger intrycket av att rymma från ett mexikanskt fängelse är förhållandevis enkelt, möter jag måndagen, en ny vecka och våren. Enfaldigt nog har jag dragits in i det där romantiserande tillståndet där nostalgi-TV, soluppgång och starkt kaffe tillges en sådan avgörande verkan på mig. Mitt ekonomiska trångmål kvarstår, mina komplex är de samma och min tämligen miserabla livsstil har inte förändrats ett dugg – situationens förmildrande omständighet uteblir. Ändå tycks jag oövervinnerlig, likt Rocky Balboa då han står på toppen av något ryskt berg och skriker ”Drago”. Eller, ja…
Pengarna som skulle ha gått till frisören dracks upp igår och min lön, förövrigt jäkligt futtig sådan, kommer först imorgon. Det är lugnt. Idag är ändå min dag: tentan är inlämnad, jag är ledig (läs: arbetslös) och i eftermiddag ska vi lira frisbeegolf. Egentligen kan man inte begära mer än så av livet och seriösa funderingar på förtidspension förvrider perspektiven. Det enda problemet jag har just nu är att jag känner mig tjock och sommaren kommer med stormsteg.
Jag räknade ut läsbarhetsindex på min tenta: 48, futtigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar