Sista gnället för kvällen

Folk verkar ha så lite att säga nu för tiden. Det mesta är långrandiga upprepningar ur vardagens meningslösa insikter. Anekdoter utan slutpoäng bara för att få synas några extra sekunder. Träffas-och-ta-en-fika har för mig blivit synonymt med meningslöst kallprat framkrystat ur konserverade föreställningar för att bibehålla den lilla gnuttan relation som finns kvar. Spontaniteten i ett sådant möte är lika vanligt förekommande som indiepopare i Polen. Är det så att det händer för lite, för jag hör samma historier om och om igen. Emellanåt funderar jag faktiskt på huruvida det är mina bekanta som är tråkiga eller jag som är intolerant. Eller är jag bara dålig på att fika?