Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men TV utgör en stor del av mina vardagliga bestyr. Inte bara vardagliga, helgdagliga också. Man skulle nästan kunna säga att jag planerar min tid efter TV-guiden. Förklaringen är enkel. Jag är missbrukarmaterial, d.v.s. jag har lätt för att fastna i vanor, beteenden och mönster. Mina bestyr blir som stödord varats långa fusklapp. Den lama föreläsning som ska likna liv är så modellbunden att den får Ian Flemming att verka rena ekvilibristinnovatören. Min existens är ett skämt. En sak att vara slentrianbaserad när man har fast jobb och hyresrätt, men i in situation. Min existens är ett skämt.
Skärpning, Linus!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar