Det är Docenterna, inte känslan, som har fel

Eftermiddagarna går för fort, det har redan blivit kväll och snart finns inte mer tid att ta av. Ibland är det inte lika farligt, ibland är det värre. Just nu är det okej. Jag har i alla fall kommit igång med tentan och imorgon har jag ju hela dagen på mig, minus badminton med Per halv två. Fjäderborgen har ett jämförelsevis ball läge, om man tänker efter. Det är ju verkligen en borg, högst upp i Landala. Sen att man inte ser den så bra från gatan är en annan femma. Känslan finns i alla fall där och känslan har alltid rätt, oavsett vad Docenterna sjunger.
Äntligen har jag blivit lite lugnare, mer harmonisk av någon anledning, så jag kan fokusera på det viktigaste. Det slog mig under joggingturen. Den gick lätt! Foterna bara flöt fram och jag kände mig som Rocky Balboa där jag hurtade upp för Pliktabacken. Dessutom sa några av de stökigare ungarna, som jag skällt en del på, hej när jag sprang förbi dem. Vad lite som behövs egentligen. Tentan väntar och det känns okej.