Det liksom känns i luften, de kalla vindarna från norr tog med sig en doft av förtidig förhoppning. Solen gör sitt bästa och klarar nätt och jämt att tina upp blåfrusna fingrar trots sin brinnande styrka. Skateboardsklapper mot stenbelagda gångbanor studsar upp mellan husen och når mig där jag sitter och läser mina mail. Klyschor om vårkänslor och marskatter stör mina funderingar, får mig att avbryta mina försök att läsa reseskildringar från vännerna som flytt. Hitintills har jag inte hör en endaste katt yla på hustaken. Lite synd, jag hade så gärna velat tro på det passionerade vackra dolt i anskrämliga brunsttjut.
Att vakna med solens smek genom persiennerna, för en stund leta med blicken genom rummet och försöka lokalisera mig, ackompanjerat av sjörapporten fick mitt bröst att imorse skrika vår. Även om kroppen var stel och seg som om jag legat i dvala genom vintern fann jag inga större svårigheter att rulla ur sängen. Idag vaknar minnen till liv. Sorglösa, naiva, oresonliga bildspel blossar upp mitt i den gråa massa till hjärnverksamhet som ryms i min skalle. Glada dagar alltid, sist när jag var glad… Torgen tycks lysa och grönska, asfalten blommar och Nya Masthuggets plåtmonster till kvarter skimrar i ljuset från euforin. Allt tycks vackert, allt tycks bra. Vad lite solljus kan göra. Regnar det imorgon blir allting precis tvärt om, och snart så kommer ju sommartiden och vrider bort oss i dunkel.
Dagens låt blir såklart ”Kapten Sol” med Pontus och Amerikanarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar