Godmorgon, magistern

Med lite snabb överslagsräkning har jag kommit fram till att det i helgen var ett år sen som jag och Olle flyttade till Tynnered. Det är underligt att föreställa sig. Tidigare har jag inte riktigt haft något begrepp kring tidens gång men jag minns exakt hur jag tänkte och kände då vi precis flyttat in på Briljantgatan 67. Precis som jag med lätthet minns hur Per och jag brände genom Guldheden i skydd elbil försedd HSB-klistermärken. De daggstänkta mornarna, Pontus & Amerikanarna och måndagar. Det var min första egentliga kontakt med vardagen. I och med att jag flydde landet i höstas har jag aldrig upplevt något annat än en blommande vår och en gassande sommar. Gräset vid spårvagnshållplatsen som aldrig klipptes, förfesterna med på balkongen som alltid ballade ur, örtträdgården i vardagsrumsfönstret som tycktes dödsdömd redan från start, allt det är bara en erfarenhet nu. Glorifieringens gyllene balsam ligger som en tunn, tunn hinna över hela vårterminen -06. Och sen kom sommaren med fotbolls-VM, rosévin, Bellevue marknad och sushi. Farligast av allt är att jag ibland kommer på mig själv med att vilja göra om det.