För några dagar sedan var det 3 månader sedan jag kom tillbaka till Sverige, vilket betyder att jag nu varit hemma längre än jag var borta. Tanken slog mig när jag läste mail från Saida och Joanna. Från två helt olika delar av världen. Mitt vardagsrum och min dator blir knytpunkten för USA och Thailand. Det är konstigt hur tidsuppfattningen kan variera, precis som om man bli tidblind. Jag kan inte särskilja dagarna som gått här hemma men jag kan räkna upp varje enskild händelse från Pers och min eurotrip. Det är i och för sig inte jättekonstigt med tanke på att an nupplever nya saker lite mer annorlunda än det gamla vanliga köret, fast det är obehagligt att tänka på.
Hittills funkar det, jag är nöjd med mitt Göteborg, även fast jag knappt lämnat Linnéstan på flera veckor. Ikväll slår jag på stort och beger mig ända till Majorna! Hör och häpna! Vad gör man inte för lite rödvin.
lördag, mars 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej limpan. hor och hapna nar jag nagonstans mellan koh pangang och koh tao (oar har i paradiset) finner mig stirrandes pa ett kant ansikte. inte kant som i Kandisvarlden, utan mer som vardagen. Efter mycket stirrande fick jag fraga objektet for mina blickar om det inte mojligtvis var katja. och se pa fan, det var det! En liten rolig sammandrabbning. Nu har jag fatt munsar. och har precis varit hos lakaren. Eftersom jag ska dyka sa far jag inte ha klaustrofobi. men det har jag. den kvinnliga lakaren tittade i mina oron, tog blodtryck och lyssnade pa lungorna. sen fick jag OK stamplat i papprena. What the fuck har det med klaustrofobin att gora, ingen vet. hoppas sverige ar fint i varsolen. kramaar
Jag vill ocksa komma med pa kartan. Men jag kan inte se den, finns det nagon prick fran singapore?
ar jag med, ar jag med?
Love! /cam
Skicka en kommentar